Vi fick börja med att ta på oss ”Fatägar-rockar” och hjälm. Vi packade sedan in oss i en minibuss och åkte rakt in i berget. Gruvan där vårt fat ligger ligger alldeles intill Bodås-gruvan. Tidigare Sandviks forskning- och utvecklingsgruva, fram till 1991, sedan champinjonodling fram till 2001.
Numera används gruvan endast till whiskylagring.
Vi fick en kort genomgång om de olika fattyperna som finns i lagret, bourbonfat, sherryfat och svenska ekfat. En kort historielektion kring verksamheterna i gruvan.
Vi fick sedan gå in i fatlagret och hitta vårt eget ”För hälsan!”-fat. Det låg på rad 3, våning 1, plats 9.
Vi klappade och skakade lite lätt på fatet. Det såg ut att trivas, även om miljön nere i gruvan är ganska kall och fuktig. (11 grader)
Vi fick också titta in i gruvans buteljeringsanläggning. Där buteljeras alla gruvlagrade fat i flaskor innan de skickas till ett enskilt Systembolag eller till Danmark för uthämtning där. Livsmedelsklassat, så vi fick inte gå in.
Efter ungefär en timma var vi färdiga med gruvbesöket och vi åkte tillbaka till besökscentrat, i den gamla gruvbyggnaden.
PROVNINGEN
Där fick vi ta plats till bords och vi fick in ett provrör med 5 cl från vårt eget fat. Vi delade provröret i fyra och satte igång med tittande, luktande och smakande.
Vi blev genast glatt överraskade och lovorden haglade: ”Norra europas kanske bästa whisky”
Utseende: gyllengul/champagnefärgad. Inte så mörk som karamellfärgad whisky
Doft: Typisk Mackmyradoft, rökig, spritig. Vanilj- och smörkola-toner. En skvätt vatten gjorde dofterna angenämare och lite mildare.
Smak: Utan vatten var den skarp, med sina 57,4%. Klart bättre med vatten. En aning fruktig eftersmak. (För er som kommer ihåg hur råspriten smakade, så har den klart utvecklats och blivit riktigt drickbar.)
Sedan köpte vi in ett par centiliter referensprov, en mackmyra Rök lagrad på Bourbonfat i 6 år. Oj, vilken skillnaden. Den kändes hästlängder elegantare och mer ”färdig”. Den var mindre rökig, då rökigheten avtar med åldern. Den hade mera pärontoner.
Vår egen 2-åriga whisky kändes klart ”rå” i kontrast till den 6-åriga. Därmed var inte vår hälsowhisky norra europas bästa längre. Vi enades om att vår whisky mår bra av åtminstone ett eller några års ytterligare lagring. Vi får göra ett provsmakning nästa år igen, när whiskyn är 3 år och därmed på riktigt kan kallas whisky. Men jämfört med vårt referens, så gissar vi att whiskyn gör sig bättre om ett par år istället för ett.
NÄSTA FAT
Vi packade sedan ihop oss. Åkte till sandviken för lunch och sedan vidare till Gävle. Där letade vi oss fram till Mackmyras nya skoglager.
Inne i lagret fick vi vår mässingsplakett märkt med ”Bergis”.
Vi fick sedan fritt strosa runt i lagret och klura ut vilket av de redan fyllda faten vi ville spika plaketten på. Vi valde ut nummer 32 525 som låg placerat strategiskt på 5:e och översta våningen i lagret.
Vi slog med några enkla handgrepp fast plaketten och fatet blev vårt!
Fatet "32-525 Bergis" fylldes 2010-06-03.
Vid pennan, Fredrik
